Vår hjärna håller just nu på att omformateras. Jag har tidigare skrivit om kognitiv integritet: ett systemvillkor i informationsåldern och om syntetisk trygghet: när bekräftelselogik i AI påverkar vår kognition. Den här artikeln fortsätter serien och belyser hur dopaminstyrda digitala verktyg, språkmodeller och vår begränsade metakognitiva förmåga samverkar i att forma om vårt tänkande. Syftet är att synliggöra dessa processer för att vi ska kunna arbeta för hållbara hjärnor i en tid av snabba systemskiften.
Dopaminlogikens press
Digitala verktyg och sociala medier belönar snabb respons. Notiser, likes och ständigt uppdaterade flöden skapar en dopaminlogik som förändrar våra uppmärksamhetsmönster. Studier visar att hög skärmtid och multitasking påverkar arbetsminne, fokus och uthållighet negativt. När hjärnan tränas i snabba belöningscykler blir långsamma tankespår svårare att hålla fast vid. Effekten är inte bara individuell utan påverkar även hur grupper processar information.
Språkmodeller som nytt kognitivt lager
På denna spelplan adderas språkmodeller. LLM:er ger oss svar snabbare än vi själva hinner utveckla frågan. En studie från MIT (2025) visar med EEG-data att hjärnaktiviteten minskar vid AI-assisterat skrivande, särskilt i frontala områden kopplade till exekutiv funktion. Detta korrelerade med både lägre minnesretention och minskad originalitet i innehållet. Resultatet visar på en kognitiv avlastning, en outsourcing inte bara av information, utan av själva resonemangets hållbarhet. Effekten varierar dock med uppgiftens art och hur användaren förhåller sig till systemet.
Syntetisk trygghet och empati
Allt fler väljer AI som samtalspartner. Fenomenet kan beskrivas som syntetisk trygghet, en känsla av förståelse som uppstår när algoritmer bekräftar och speglar våra tankar. Forskning inom human-AI interaction visar att människor lätt tillskriver empati och avsikt även när modellen är helt regelbaserad (Nass & Moon, 2000; Bickmore & Picard, 2005). När tryggheten i dialog med system överstiger tryggheten i mänsklig interaktion riskerar vår empati att förskjutas. Relationer med människor, som kräver friktion, nyanser och tålamod, kan kännas mindre attraktiva än den friktionsfria responsen från en modell.
Metakognition som flaskhals
Metakognitiv förmåga, förmågan att se, styra och justera sitt eget tänkande, är begränsad hos många. Endast en minoritet använder den konsekvent på avancerad nivå. Samtidigt som dopaminlogik och språkmodeller pressar vår kognition, blir metakognitionen en avgörande flaskhals. Frågan är hur vi kan stärka denna förmåga hos fler, så att långsamma och komplexa tankar får utrymme även i den nya spelplanen. Det handlar om att bygga in återkoppling, reflektion och motstånd i både lärmiljöer och digitala gränssnitt.
En pågående omformatering
Omformateringen av vårt tänkande sker nu. Den är inte en framtidsrisk utan en pågående omställning. Vi behöver träna oss i att märka när våra tankespår kapas, skapa utrymme för långsamt resonemang och bygga miljöer som uppmuntrar metakognition. Språkmodeller kan användas som sparringpartner, men inte som ersättare för vårt eget resonemang. Utmaningen är att behålla vår kapacitet för komplexitet i en tid där snabbhet och bekräftelse premieras, och att värna det som inte kan automatiseras.
Fördjupad läsning, artiklar på Erigo
- När stöd blir styrning: och vad det gör med vår förmåga att se
- När hjärnan formas av systemet: och vad som förändras snabbare än vi tror
- Metakognitiva reflektioner
Primära källor
- Rosen, L.D., Lim, A.F., Carrier, L.M., & Cheever, N.A. (2013). Multitasking and cognitive control: Impacts of high screen-time on attention. Computers in Human Behavior, 29(3), 948–958.
- Uncapher, M.R., & Wagner, A.D. (2018). Media multitasking and memory: Differences in working memory and sustained attention. Psychological Review, 125(2), 196–210.
- Draganski, B. et al. (2004). Neuroplasticity: Changes in grey matter induced by training. Nature, 427, 311–312.
- Schraw, G., & Dennison, R.S. (1994). Assessing metacognitive awareness. Journal of Educational Psychology, 86(4), 473–483.
- Efklides, A. (2008). Metacognition: Defining its facets and levels of functioning in learning contexts. Metacognition and Learning, 3, 3–14.
- MIT (2025). AI use and reduced brain activity in writing tasks. arXiv:2506.12605.
- Nass, C., & Moon, Y. (2000). Machines and mindlessness: Social responses to computers. Journal of Social Issues, 56(1), 81–103.
- Bickmore, T. & Picard, R. (2005). Establishing and maintaining long-term human-computer relationships. ACM Transactions on Computer-Human Interaction, 12(2), 293–327.
