När vi låter maskiner tänka åt oss, riskerar vi att glömma hur det känns att tänka.
Det är en sak att få hjälp. En annan att överlåta själva bearbetningen. Just nu rör vi oss snabbt mot ett tillstånd där den mentala friktionen slipas bort. Där svaren kommer innan vi hunnit formulera frågorna. Där den yttre intelligensen växer, medan den inre stannar.
Vi befinner oss i ett skede som kräver eftertanke innan vi galopperar för långt.
Vi har länge pratat om AI som ett verktyg. Men när verktyget börjar formulera våra tankar, avgöra våra prioriteringar och sätta ord på det vi inte hunnit förstå, behöver vi ställa en annan fråga: Vad händer med vår förmåga att tänka, känna, formulera, minnas?
Forskningen visar redan spår i hjärnan
En färsk studie från MIT “Your Brain on ChatGPT” visar att tung användning av AI som ChatGPT minskar neural aktivitet i hjärnan, inte bara jämfört med att tänka själv, utan även i jämförelse med sökmotorer.
Deltagare som skrev med hjälp av ChatGPT uppvisade:
- Färre kopplingar mellan hjärnregioner (EEG)
- Sämre minnesåterkallelse
- Lägre kreativ variation i text
- Svagare engagemang i prefrontal och visuospatial aktivering
Gruppen som använde AI utan egen reflektion blev inte bara passivare, deras språk blev mer kryptiskt, mer likriktat, och mer beroende av mallar.
Forskarnas slutsats: kognitiv aktivitet avlastas så starkt att hjärnan slutar engagera sina egna resurser. Det är här effektivisering kan börja likställas med avtrubbning.
Kognitiv offloading eller gradvis avveckling?
Att förlita sig på AI innebär kognitiv avlastning, men någonstans längs linjen riskerar det att bli kognitiv förlust. Synaptisk beskärning (synaptic pruning) lär oss att det vi inte använder, förtvinar. Dopamindriven logik lär oss att det snabba vinner, oavsett värde.
När vi vänjer oss vid att få färdiga svar utan egen friktion, förändras vår uppmärksamhet, vår uthållighet och vår kognitiva karta.
När vi inte övar på att tolka, börjar tolkningsförmågan försvagas. Det är i tolkningen som medvetandet fördjupas.
Den osynliga normaliseringen
Det finns en föreställning om att AI är neutral. Men som artikeln Bias i AI: viktningar som formar vår världsbild visar, formas AI:s output av hur modellen tränats, vilka data som viktats högst och vilka signaler som prioriterats.
Det gäller inte bara vilket svar vi får, utan vilken struktur för förståelse som normaliseras genom återkommande svar.
Det vi ser som effektiv output är ofta en produkt av:
- Urval av träningsdata
- Viktning av sannolikheter
- Optimering för svar, inte insikt
När vi konsumerar detta utan reflektion, förlorar vi inte bara tolkningsmuskeln, vi tränar också om vad som upplevs som naturligt, sant och legitimt. AI:s output blir en del av vår begreppsstruktur. Och om vi inte vet hur den är formad, börjar vi tänka med andras prioriteringar.
Vi måste säkra hjärnans förflyttning
Det här är inte en uppgörelse med tekniken. Det är ett försök att säkra vår kognitiva närvaro i en tid där det maskinella erbjuds som det mänskliga.
Men vi behöver tala om den strukturella effekten:
- Hur AI påverkar våra mentala arbetsflöden
- Hur dopamin och genvägar förändrar hur vi lär
- Hur vår kognitiva integritet hotas när våra interna samband släcks ned
En korsväg för tanke och teknik
Vi befinner oss vid teknikens expansion där samhälle kan utforskas och utmanas exponensiellt, men där vi också fångar in vår kognitions förmåga. Det ställer oss vid en korsväg: mellan att låta strukturen formas åt oss, eller att själva vara med och aktivt delta i att vår kognitiva grund behåller sin styrka.
Det är fullt möjligt att väva samman mänsklig reflektion och maskinellt stöd. Men det kräver att vi är aktiva i vår förflyttning. Att vi inte låter tekniken bära oss bort från förmågan att tänka, förstå och omforma.
Det som tränas formas. Och just nu formas våra hjärnor av vad vi låter bli att göra själva.
Vidare läsning:
- MIT: Your Brain on ChatGPT
- Erigo: Bias i AI – viktningar som formar vår världsbild
- Erigo: Kognitiv integritet – ett systemvillkor i informationsåldern
- Erigo: System för engagemang kräver strukturer för tolkning
- Erigo: Kognitiv integritet och den tysta omformningen av vårt tänkande
Frågor som väcks när AI gör jobbet åt oss
Vi befinner oss i en tid där AI ofta gör det mentala arbetet åt oss, formulerar, prioriterar, sammanfattar. Men vad gör det med vår hjärnas aktivitet, vår uthållighet och vår tolkningsförmåga? Här samlar vi några av de vanligaste frågorna kring AI och kognition, med stöd i aktuell forskning och reflektion.
Vad är kognitiv offloading och varför spelar det roll?
Kognitiv offloading innebär att vi förlägger tankeprocesser till externa system, t.ex. AI. Det kan vara effektivt, men om det sker för ofta riskerar vi att förlora förmågor som tolkning, analys och kritiskt tänkande, förmågor som måste tränas för att bevaras.
Vad menas med att AI påverkar vår “inre struktur”?
AI-genererad output bygger på viktningar och tolkningar som vi inte alltid ser. När vi använder AI utan att synliggöra dessa strukturer, påverkas vår begreppsbildning och hur vi uppfattar vad som är rimligt, sant eller neutralt.
Hur hänger dopamin och AI-användning ihop?
Snabba, tillfredsställande svar från AI triggar dopamin. Det kan leda till att vi föredrar genvägar framför djupare tänkande, vilket på sikt minskar vår kognitiva uthållighet, särskilt om friktion undviks i lärandet.
Kan AI och mänskligt tänkande samexistera på ett sunt sätt?
Ja, och det kräver medveten användning. AI bör ses som ett stöd, inte en ersättare. Vi behöver aktivt delta i vår egen kognitiva förflyttning för att bevara tolkning, reflektion och förståelse.
Vad visar forskningen om hur AI påverkar vår hjärna?
Studier från MIT visar att tung användning av AI-verktyg som ChatGPT kan minska neural aktivitet, särskilt i hjärnregioner kopplade till minne, kreativitet och språkförmåga. Användare som inte reflekterade själva uppvisade färre kopplingar mellan hjärnregioner och sämre resultat i skrivuppgifter.
