Rättigheterna

Varför nya rättigheter?

Befintliga mänskliga rättigheter utformades i en tid då hjärnan var otillgänglig. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 skyddar privatlivet, tankefriheten och den fysiska integriteten. Men formuleringarna är generella och öppna för tolkning. De förutsåg aldrig teknologi som kan avläsa och påverka neural aktivitet direkt.

Det argumentet driver Neurorights Foundation, ledd av neurobiolog Rafael Yuste vid Columbia University. Organisationen menar att befintliga rättigheter behöver specificeras för att möta neuroteknologins utmaningar. Som Yuste uttryckt det: "Sinnet är helgedomen för vårt innersta jag, och den privata världen måste skyddas."

2017 formulerade en grupp forskare vid Morningside-mötet vid Columbia University fem principer som sedan dess blivit grunden för neurorättighetsrörelsen. Samma år publicerade bioetikern Marcello Ienca och juridikprofessorn Roberto Andorno en banbrytande artikel som föreslog fyra nya rättigheter: kognitiv frihet, mental sekretess, mental integritet och psykologisk kontinuitet.

De två ramverken överlappar och har konvergerat i den praktiska lagstiftningen. Här är de fem neurorättigheter som nu tar form i lagar världen över.

1. Rätten till mental sekretess

Definitionen: All data som erhålls genom mätning av neural aktivitet ska hållas privat. Individer ska ha kontroll över sin hjärndata och kunna bestämma om, när och hur den delas.

Varför den behövs: Neural data avslöjar mer än vi själva vet. Till skillnad från vad vi säger eller skriver, kan hjärnaktivitet registrera omedvetna reaktioner, dolda preferenser och känslomässiga tillstånd vi inte avsiktligt kommunicerar. Som forskare formulerat det: hjärndata kan "avslöja avsikter och interna tillstånd" som användare inte medvetet väljer att dela.

Traditionell integritet bygger på att vi medvetet filtrerar och väljer vad vi delar. Vi resonerar kring informationens betydelse, väger för- och nackdelar, och bestämmer vad som ska förbli privat. Neural avläsning kan kringgå den processen helt.

Konkreta hot:

• Neuromarketing som registrerar omedvetna reaktioner på reklam
• Arbetsgivare som övervakar anställdas uppmärksamhet och engagemang
• Hjärnbaserad lögndetektering i rättssalar, ofta utan vetenskapligt stöd
• Kommersiella företag som samlar och säljer neurala profiler

I Indien har så kallad Brain Electrical Oscillation Signature Profiling använts i domstol för att avgöra skuldfrågor, trots att tillförlitligheten är obevisad. En kvinna dömdes 2008 till livstids fängelse baserat på en hjärnskanning som påstods visa "erfarenhetsbaserad kunskap" om brottet.

Vad lagarna säger: Colorado, Kalifornien och Montana kräver uttryckligt samtycke innan neural data samlas in. EU:s AI-förordning förbjuder känsloigenkänning på arbetsplatser. Chile behandlar neural data som organvävnad som inte kan säljas.

2. Rätten till personlig identitet

Definitionen: Teknologi ska inte tillåtas störa individens upplevelse av sig själv eller sudda ut gränsen mellan personens interna processer och externa teknologiska inputs.

Varför den behövs: Neuroteknologi kan förändra vem vi upplever oss vara. Djup hjärnstimulering (DBS), som används för att behandla Parkinsons sjukdom, har dokumenterats förändra patienters personlighet, värderingar och beteenden på sätt de inte förväntat sig.

En patient beskrev det som att inte längre känna igen sig själv. Forskare som studerat fenomenet diskuterar huruvida förändringar som uppstår genom direkt elektrisk stimulering av hjärnan verkligen kan betraktas som personens egna.

Frågan blir ännu mer komplex med framtida teknologi. Om AI-system integreras djupare med våra kognitiva processer, hur särskiljer vi vår egen tankeverksamhet från teknologins input?

Konkreta hot:

• Hjärnimplantat som oavsiktligt förändrar personlighet
• Neurofeedback som manipulerar självuppfattning
• Kommersiella produkter som påverkar identitet utan transparens
• Gränsen mellan människa och maskin som blir otydlig

Vad lagarna säger: Chiles grundlagsändring skyddar "psykisk integritet" explicit. Den latinamerikanska modellagens artikel 4 skyddar rätten till personlig identitet. EU:s AI-förordning förbjuder system som manipulerar mänskligt beteende.

3. Rätten till fri vilja

Definitionen: Individer ska ha yttersta kontroll över sitt eget beslutsfattande, utan okänd manipulation från extern neuroteknologi.

Varför den behövs: Neuroteknologi kan potentiellt påverka beslut innan de når medvetandet. Forskning visar att förberedande hjärnaktivitet kan förutsäga beslut sekunder innan personen upplever sig ha fattat dem. Teknologi som agerar på sådana signaler kan styra beteende på sätt individen inte är medveten om.

Det här är mer än teoretiskt. Drömreklam, som vi beskrev i del 2, försöker plantera varumärkesbilder i sovande konsumenters undermedvetna. Neuromarketing använder redan omedvetna reaktioner för att optimera reklam. Framtida teknologi kan bli ännu mer riktad.

Rätten till fri vilja är konceptuellt komplicerad. Filosofer har debatterat fri vilja i årtusenden, och neurovetenskapen har visat att många beslut påverkas av processer vi inte medvetet kontrollerar. Men det Neurorights Foundation vill skydda är mer specifikt: friheten från extern teknologisk manipulation av beslut.

Konkreta hot:

• AI-system som agerar på undermedvetna neurala signaler
• Dröminkubation för kommersiella syften
• Hjärnstimulering som påverkar beslutsprocesser
• Subliminala tekniker förstärkta av neural avläsning

Europeiska parlamentet uppmanade redan 1999 till ett globalt förbud mot forskning som syftar till att utveckla vapen för manipulation av människor. Den uppmaningen har blivit mer relevant, inte mindre.

Vad lagarna säger: EU:s AI-förordning förbjuder AI-system som manipulerar mänskligt beteende eller utnyttjar sårbarheter. Chiles neuroprotektionslag skyddar kognitiv autonomi. Minnesotaförslaget vill förbjuda hjärn-dator-gränssnitt från att "kringgå medvetet beslutsfattande."

4. Rätten till rättvis tillgång till kognitiv förstärkning

Definitionen: Riktlinjer ska reglera utveckling och tillämpning av neuroteknologi för kognitiv förstärkning, baserat på rättviseprincipen, och garantera jämlik tillgång för alla medborgare.

Varför den behövs: Neuroteknologi för kognitiv förstärkning utvecklas snabbt. Transkraniell likströmsstimulering (tDCS) har visats kunna förbättra uppmärksamhet, inlärning och vissa kognitiva funktioner hos friska individer. Forskare spekulerar om framtida implantat som kan förstärka minne, fokus eller intelligens.

Om sådan teknologi blir tillgänglig riskerar den att skapa nya former av ojämlikhet. De som har råd med kognitiv förstärkning får fördelar på arbetsmarknaden, i utbildning och i samhället. De som inte har råd hamnar efter.

Rätten till rättvis tillgång är den mest kontroversiella av de fem neurorättigheterna. Kritiker menar att den riskerar att legitimera transhumanistiska tillämpningar som kan pressa individer att "förbättra" sig. Andra påpekar att en sådan rättighet skulle innebära enorma kostnader för redan underfinansierade hälsovårdssystem.

Konkreta utmaningar:

• Ekonomisk ojämlikhet i tillgång till förstärkningsteknologi
• Press på individer att förstärka sig för att konkurrera
• Gränsdragning mellan behandling och förstärkning
• Finansiering och resursallokering

Vad lagarna säger: Denna rättighet är minst utvecklad i befintlig lagstiftning. Den latinamerikanska modellagens artikel nämner rättvis tillgång, men konkreta implementeringar saknas. Den handlar mer om framtida policyutveckling än om nuvarande reglering.

5. Rätten till skydd mot algoritmisk bias

Definitionen: Motåtgärder mot bias ska vara norm vid användning av maskininlärning inom neuroteknologi. Algoritmdesign ska inkludera input från användargrupper för att motverka systematiska snedvridningar.

Varför den behövs: AI-system som tolkar neural data tränas på datamängder som kan innehålla systematiska snedvridningar. Om datamängderna överrepresenterar vissa populationer, fungerar systemen sämre för andra.

Det är välkänt från ansiktsigenkänning, där system visat sig ha betydligt lägre träffsäkerhet för mörkhyade kvinnor än för ljushyade män. Liknande problem kan uppstå när AI tolkar hjärndata. Ett system tränat huvudsakligen på data från en demografisk grupp kanske misslyckas med att korrekt tolka signaler från andra grupper.

För neuroteknologi är konsekvenserna potentiellt allvarligare. Felaktig tolkning av neural data kan leda till feldiagnoser, orättvisa bedömningar eller diskriminerande beslut i känsliga sammanhang som sjukvård, utbildning eller rättsväsende.

Konkreta risker:

• Känsloigenkänningssystem som fungerar olika för olika grupper
• Medicinska neuroverktyg som ger sämre resultat för underrepresenterade populationer
• Algoritmiska bedömningar som förstärker befintliga ojämlikheter
• Svart låda-system där bias är svår att upptäcka

Vad lagarna säger: EU:s AI-förordning kräver att högrisksystem testas för bias och dokumenterar datakvalitet. Den latinamerikanska modellagens artikel 5 nämner skydd mot algoritmisk bias. Men konkreta krav på neuroteknologi-specifik bias-testning är fortfarande ovanliga.

Kritik och utmaningar

Neurorättighetsramverket har mött kritik från flera håll.

Begreppslig otydlighet: Vad är egentligen "fri vilja" eller "personlig identitet"? Filosofer har debatterat dessa begrepp i århundraden utan konsensus. Att bygga juridiska rättigheter på oklara begrepp riskerar att skapa lagar som är svåra att tillämpa.

Räcker befintliga rättigheter? Vissa hävdar att befintliga mänskliga rättigheter redan täcker neurorättigheternas skyddsbehov. Rätten till privatliv, tankefriheten och den fysiska integriteten kan tolkas extensivt för att omfatta neural integritet. Att skapa nya rättigheter riskerar "rättighetsinflation" som urholkar hela systemet.

Teknikspecificitet: Kritiker påpekar att hot mot mental sekretess inte är unika för neuroteknologi. Sociala medier, ansiktsigenkänning och beteendeanalys kan också avslöja inre tillstånd. Ett ramverk fokuserat enbart på hjärndata riskerar att missa bredare hot.

Implementeringssvårigheter: Hur bevisar man att någons "personliga identitet" kränkts? Hur mäter man "fri vilja"? Lagstiftare kämpar med att omvandla abstrakta principer till konkreta, verkställbara regler.

Trots kritiken har rörelsen vunnit mark. Chile, Colorado, Kalifornien och EU har alla antagit lagar som adresserar åtminstone delar av ramverket. FN:s generalsekreterare har identifierat neuroteknologi som en gränsfråga. Amerikas läkarförbund har uppmanat till strängare reglering.

En fråga om timing

Rafael Yuste har beskrivit ett "Oppenheimer-ögonblick" 2014 då han insåg kraften i den neuroteknologi hans labb utvecklat. Precis som Manhattan-projektets fysiker insåg att de skapat något som krävde etisk reflektion, menar Yuste att neurovetenskapen nu befinner sig vid en liknande punkt.

Skillnaden är att det tog över ett decennium efter Hiroshima innan FN etablerade en kommission för kärnvapenreglering. Med neuroteknologi finns möjligheten att agera innan tekniken sprids okontrollerat.

Som Yuste formulerat det: "Vi har inte råd att vänta och hamna på efterkälken när det gäller etik för neuroteknologi, för den här gången riskerar vi att förändra just de egenskaper, vår personliga identitet, mentala sekretess, intellektuella kapacitet och fria vilja, som gör oss mänskliga."

Denna serie

Denna artikel är del 4 av 6 i serien "Neurorättigheter och hjärnans integritet":

1. Tekniken: Vad dina hjärnvågor avslöjar
2. Marknaden: Vilka som samlar din hjärndata
3. Lagstiftningen: Hur världen vaknar upp för neurorättigheter
4. Rättigheterna: Fem principer för hjärnans integritet (denna artikel)
5. Mekanismerna: Hur algoritmisk påverkan formar ditt tänkande
6. Motståndskraft: Att skydda kognitiv integritet

Vidare läsning på Erigo

Från klipp-och-klistra till prompt-och-klistra Om kognitiv fragmentering och utvecklingen av hur vi bearbetar information.

Mänsklig syntax: När maskiner skriver om tänkandets grammatik Om hur AI omformar våra kognitiva mönster och sätt att tänka.

Kognitiv offloading: Hur språkmodeller omformar hjärnan Om vad som händer med kognitiv kapacitet när vi outsourcar tänkande till AI.

Källor och fördjupning

Neurorights Foundation och de fem rättigheterna

• Falling Walls (2024). Rafael Yuste's Mission to Safeguard Neurorights in the Age of Neurotechnology. falling-walls.com
• Columbia Science Commits. Data for Good: Rafael Yuste on the Ethical Development of Neurotechnology. science.fas.columbia.edu
• Columbia Magazine (2022). The Need to Protect the Data in Our Brains. magazine.columbia.edu

Akademisk litteratur

• Ienca, M. & Andorno, R. (2017). Towards new human rights in the age of neuroscience and neurotechnology. Life Sciences, Society and Policy. PMC5447561
• Wajnerman Paz, A. (2021). Is Mental Privacy a Component of Personal Identity? Frontiers in Human Neuroscience. PMC8551354
• Borbón, D. & Borbón, L. (2021). A Critical Perspective on NeuroRights. Frontiers in Human Neuroscience. PMC8573066

Kritiska perspektiv

• Neuroethics (2024). Neurorights, Mental Privacy, and Mind Reading. Springer.
• PMC (2021). Is Your Neural Data Part of Your Mind? Exploring the Conceptual Basis of Mental Privacy. PMC8460199

Praktiska tillämpningar

• PMC (2021). Recommendations for Responsible Development and Application of Neurotechnologies. PMC8081770
• CSIS (2025). When Thought Becomes Data: The MIND Act and the Coming Debate Over Neurotechnology. csis.org
• European Parliament (2024). The protection of mental privacy in the area of neuroscience. EPRS Study.

Djup hjärnstimulering och identitet

• PMC (2021). Neurotechnology ethics and relational agency. PMC8443241
• Frontiers in Neurotechnology (2024). The grand challenge at the frontiers of neurotechnology. PMC10827995

Publicerad: Januari 2026 Del 4 av 6 i serien "Neurorättigheter och hjärnans integritet" Författare: Katri Lindgren