Två belagda principer och tre konkreta grepp, med källorna samlade
Du gick en kurs i maj. Två dagar, sexton timmar, en mapp med anteckningar. Nu är det slutet av augusti och du kan rubrikerna. Kanske ett par exempel som fastnade för att de var roliga. Resten finns någonstans, men kommer inte fram när du behöver den.
De flesta läser det som en personlig brist. För lite fokus, borde ha antecknat bättre. Det är fel förklaring. Det som hände följer av hur insatsen var upplagd, och det hade hänt oavsett vem som satt i rummet.
Var tiden tog vägen
Hela investeringen låg i kursen. Två dagar in, och sedan ingenting.
Det är den ovanliga delen. Vi lägger nästan all resurs på inlärningstillfället och nästan ingen på veckorna efter, trots att det är där utfallet avgörs. Den som betalar för kompetensutveckling betalar för ett tillfälle och hoppas på ett förlopp.
Förloppet ser ut på ett bestämt sätt. Förlusten är brant tidigt och planar sedan ut. Formen är känd sedan 1880-talet och har replikerats sedan dess. Läs den som en form och inte som en procentsats: den mättes på stavelser utan innehåll, och yrkeskunskap sitter bättre än så.
Formen räcker för slutsatsen. Det du har kvar i augusti avgjordes i juni.
Två principer som är belagda
Utspritt slår samlat. Samma material vid flera tillfällen med mellanrum ger bättre behållning än koncentrerat, även när den totala tiden är lika.
Framplockning slår omläsning. Att försöka återge något ur minnet stärker minnet mer än att läsa texten en gång till. Det gäller även när försöket delvis misslyckas, förutsatt att du kontrollerar mot underlaget efteråt.
Den exakta rytmen är öppen. Om intervallen ska växa eller vara jämna har testats många gånger med olika utfall. Vad som verkar spela roll är att det första tillfället kommer efter en fördröjning, så att det kostar något att minnas.
Tre saker att göra
Plocka fram. Sätt dig utan materialet framme och skriv ned vad du minns. Tio minuter räcker. Kontrollera sedan mot underlaget. Skillnaden mellan det du skrev och det som fanns är din repetitionslista, och den är kortare än du tror. Resten sitter redan.
Sprid ut, och låt det dröja. Mellanrummet ska stå i proportion till hur länge kunskapen ska finnas kvar. Ska något sitta i några veckor räcker dagar mellan tillfällena. Ska det sitta i ett år ligger de veckor isär. Tre tillfällen räcker långt. Motstå impulsen att repetera direkt efter kursen, eftersom en repetition som kommer när allt är färskt gör mindre arbete.
Fäst det vid något som redan händer. En repetition som ska bäras av intention konkurrerar med allt annat i kalendern. En som hänger på en befintlig rutin gör det inte. Måndagens första kaffe, resan hem på torsdagar, den sista halvtimmen före helgen. Räkna med ett par månader innan det går av sig självt, med stor spridning mellan personer. En missad dag betyder ingenting.
Det obekväma slutet
Höstens kursutbud öppnar nu. Anmälningarna går ut, katalogerna landar, kalendern fylls.
Den som går färre saker och återvänder till dem har mer kvar än den som går fler. Att anmäla sig till nästa insats är det vanligaste sättet att förlora den förra, eftersom tiden som skulle ha gått till återkomst går till nästa tillfälle.
Fördelningen mellan tillfälle och intervall är det du styr över. Den kostar ingenting att ändra.
Källorna
Att utspritt slår samlat
Cepeda, N. J., Pashler, H., Vul, E., Wixted, J. T., & Rohrer, D. (2006). Distributed practice in verbal recall tasks: A review and quantitative synthesis. Psychological Bulletin, 132(3), 354–380.
doi.org/10.1037/0033-2909.132.3.354
Metaanalys av 839 bedömningar i 317 experiment från 184 artiklar. Grunden för påståendet att spridning i tid ger bättre behållning än koncentration.
Att framplockning slår omläsning
Roediger, H. L., & Karpicke, J. D. (2006). The power of testing memory: Basic research and implications for educational practice. Perspectives on Psychological Science, 1(3), 181–210.
doi.org/10.1111/j.1745-6916.2006.00012.x
Översikt över testeffekten och dess tillämpning i utbildning.
Hur långt mellanrummet ska vara
Cepeda, N. J., Vul, E., Rohrer, D., Wixted, J. T., & Pashler, H. (2008). Spacing effects in learning: A temporal ridgeline of optimal retention. Psychological Science, 19(11), 1095–1102.
doi.org/10.1111/j.1467-9280.2008.02209.x
Mer än 1 350 deltagare. Visar att det optimala mellanrummet växer med tidshorisonten, och att det som andel av horisonten sjunker från runt 20 till 40 procent vid en veckas horisont till runt 5 till 10 procent vid ett års.
Varför rytmen är öppen
Karpicke, J. D., & Roediger, H. L. (2007). Expanding retrieval practice promotes short-term retention, but equally spaced retrieval enhances long-term retention. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 33(4), 704–719.
doi.org/10.1037/0278-7393.33.4.704
Fann kortsiktig fördel för växande intervall men bättre långtidsbehållning för jämna. Slutsatsen var att fördröjningen av det första framplockningstillfället är det avgörande.
Glömskans form
Murre, J. M. J., & Dros, J. (2015). Replication and analysis of Ebbinghaus' forgetting curve. PLOS ONE, 10(7), e0120644.
doi.org/10.1371/journal.pone.0120644
Replikering av Ebbinghaus originalexperiment. En försöksperson, nonsensstavelser, mätt som besparad inlärningstid vid omlärning. Därför en form och inte en procentsats.
Hur lång tid en rutin tar att etablera
Lally, P., van Jaarsveld, C. H. M., Potts, H. W. W., & Wardle, J. (2010). How are habits formed: Modelling habit formation in the real world. European Journal of Social Psychology, 40(6), 998–1009.
96 deltagare byggde en ny daglig vana kring mat, dryck eller rörelse. Tiden till stabil automatik varierade mellan 18 och 254 dagar med medianen 66, och modellen passade väl för mindre än hälften av deltagarna. Materialet är vanor snarare än kunskap, så överföringen till repetitionsrutiner är en tolkning.
