Kognitiv nedsättning i AI-eran

Begreppet kognitiv nedsättning har traditionellt beskrivit medicinska tillstånd som demens och MCI. Men ny forskning pekar på en annan form av kognitiv försämring som inte härrör från neurologisk sjukdom utan från vårt beroende av digitala verktyg och AI-system.

Till skillnad från medicinsk demens handlar detta inte om cellförlust i hjärnan utan om biologiska processer som synaptisk beskärning och dendritisk tillbakabildning. Detta fenomen, som kallas deskilling, utmanar vår kognitiva integritet på sätt vi börjar förstå.

Vad är kognitiv nedsättning?

Kognitiv nedsättning är ett övergripande begrepp som beskriver försämringar i hjärnans förmåga att fungera effektivt. Enligt National Institute on Aging omfattar detta svårigheter med minne, uppmärksamhet, bearbetningshastighet och exekutiva funktioner som planering och beslutsfattande.

I klinisk praxis existerar kognitiv nedsättning på ett spektrum. Mild kognitiv nedsättning (MCI) innebär en märkbar men inte invalidiserande nedgång i kognitiva förmågor. Personer med MCI kan fortfarande sköta sina dagliga aktiviteter men upplever mer minnessvårigheter och koncentrationssvårigheter än vad som förväntas för deras ålder. I mer allvarliga fall kan kognitiv nedsättning utvecklas till demens, där förlusten av kognitiv funktion påverkar självständigheten i vardagen.

Traditionellt har forskningen fokuserat på neurologiska, metabola och medicinska orsaker till kognitiv nedsättning: hjärnskador, Alzheimers sjukdom, stroke, näringsbrist eller hormonella obalanser. Men det senaste decenniet har en ny forskningsgren växt fram som undersöker hur vår teknologiska miljö kan inducera kognitiva försämringar av ett annat slag.

Den biologiska grunden: Synaptisk beskärning och dendritisk tillbakabildning

Till skillnad från medicinsk demens, som ofta involverar cellförlust i hjärnan, handlar teknologiinducerad kognitiv nedsättning om något annat: underutnyttjande av kognitiva förmågor som gradvis förtvinar. Men detta är inte bara metaforiskt. Det sker verkliga biologiska förändringar.

Forskning inom neurovetenskap visar hur hjärnans struktur anpassar sig efter vår användning. Två processer är särskilt relevanta:

Synaptisk beskärning (synaptic pruning): Synapser som inte används regelbundet försvagas och försvinner, medan de som aktiveras ofta förstärks. Detta är en naturlig process som normalt optimerar hjärnans effektivitet, men i enformiga digitala miljöer kan det leda till att kapacitet för djuptänkande beskärs bort.

Dendritisk tillbakabildning (dendritic atrophy): Nervcellernas förgreningar, dendriterna, minskar när de inte stimuleras. Detta påverkar vår förmåga att bearbeta och koppla samman information. Färre dendritiska förgreningar betyder färre möjliga kopplingar mellan idéer och koncept.

Studier visar att hjärnan kan omstruktureras inom veckor av ny stimulans. Scholz et al. (2009) dokumenterade förändringar i vit substans efter sex veckors motorisk träning hos vuxna. Liknande forskning visar att både arbetsminne och motorikträning ger mätbara strukturella effekter inom fyra till åtta veckor. Logiken fungerar åt båda hållen: om träning kan förstärka neurala nätverk på veckor, kan frånvaro av kognitiv stimulans försvaga dem på samma tidsskala.

Detta sker naturligt under barndom och ungdom som en del av hjärnans utveckling. Men hos vuxna riskerar enformig digital stimulans att minska hjärnans flexibilitet och kapacitet för djupbearbetning över tid. Det är inte en skada i traditionell mening. Det är en anpassning till en miljö som inte längre kräver vissa förmågor.

Digital demens och teknologiinducerad kognitiv nedgång

Termen "digital demens" myntades av den tyska neurovetaren Manfred Spitzer 2012 för att beskriva den kognitiva nedgång som kan uppstå vid överdriven användning av digital teknologi. Termen är kontroversiell, men pekar på ett verkligt fenomen: när vi outsourcar kognitiva funktioner till externa system, minskar vi den interna träningen av dessa funktioner.

Forskning visar att överdriven teknologianvändning kan förändra hjärnans struktur och funktion. Studier har kopplat frekvent smartphoneanvändning till kortare uppmärksamhetsspann och försämrad minneskonsolidering. GPS-användning har associerats med försämrat spatialt minne genom minskad aktivering av hippocampus.

Det är dock viktigt att notera att forskningen inte är entydig. En stor metaanalys publicerad i Nature Human Behaviour (Benge & Scullin, 2025), som omfattade över 400 000 vuxna, fann att digital teknologianvändning faktiskt korrelerade med 58 procent lägre risk för kognitiv nedsättning hos äldre. Forskarna föreslår att digitala verktyg kan fungera som "kognitiv ställning" som upprätthåller funktionell självständighet även när underliggande kognitiv kapacitet försämras.

Denna paradox antyder att relationen mellan teknologi och kognition är komplex. Teknologin kan både stödja och underminera kognitiv funktion beroende på hur den används. Nyckelfrågan är inte om vi använder teknologi, utan om teknologin ersätter eller förstärker våra egna kognitiva processer.

Kognitiv avlastning och kritiskt tänkande

En central mekanism i diskussionen om teknologins kognitiva effekter är "kognitiv avlastning" (cognitive offloading). Begreppet beskriver hur vi delegerar kognitiva uppgifter till externa verktyg för att minska belastningen på arbetsminnet. När vi sparar telefonnummer i mobilen istället för att memorera dem, eller använder GPS istället för att orientera oss själva, avlastar vi kognitivt.

I sig är kognitiv avlastning inte problematiskt. Det har människor alltid gjort: skrift, anteckningar och bibliotek är alla former av extern kognitiv lagring. Men AI-verktyg skiljer sig kvalitativt från tidigare teknologier. De tar inte bara över minne utan även analys, syntes och resonemang.

En studie av Gerlich (2025) med 666 deltagare i Storbritannien fann en stark negativ korrelation mellan frekvent AI-användning och kritiskt tänkande. Korrelationen mellan kognitiv avlastning och AI-användning var r = 0,72, medan korrelationen mellan kognitiv avlastning och kritiskt tänkande var r = -0,75. Yngre deltagare (17–25 år) uppvisade högre beroende av AI-verktyg och lägre poäng på kritiskt tänkande jämfört med äldre deltagare.

Studien visade också att utbildningsnivå fungerade som en skyddande faktor. Deltagare med högre utbildning var mer benägna att granska AI-genererat innehåll kritiskt snarare än att acceptera det okritiskt. Detta pekar på att medveten träning i kritiskt tänkande kan motverka de negativa effekterna av AI-beroende.

Deskilling: När hjälp blir försvagning

Deskilling är ett begrepp som ursprungligen användes inom arbetslivsforskning för att beskriva hur teknologiska förändringar kan göra arbetares färdigheter föråldrade. I kognitiv kontext beskriver deskilling den gradvisa förlusten av färdigheter genom bristande träning. Det är inte en dramatisk förlust utan en långsam erosion av förmågor vi inte längre övar.

Ett talande exempel kommer från en studie publicerad i The Lancet Gastroenterology & Hepatology (Budzyń et al., 2025) om koloskopi. Erfarna läkare som regelbundet använde AI-stöd för adenomdetektion uppnådde en detekteringsgrad på 28,4 procent innan AI infördes. Efter att ha vant sig vid AI-assistans sjönk deras detekteringsgrad till 22,4 procent när de arbetade utan AI-stöd. Det handlade om erfarna specialister med över 2 000 koloskopier var, vars egen förmåga hade försämrats efter tillvänjning till AI-assistans.

Varje gång du låter ett system fatta ett beslut åt dig utan att reflektera sker en kognitiv outsourcing. Med tiden förändrar det inte bara hur du tänker, utan vad du tänker är möjligt. Deskilling manifesterar sig på flera domäner:

Språklig deskilling

När AI-system genererar text åt oss förlorar vi gradvis förmågan att söka rätt ord, väga formuleringar och strukturera tankar. Den lexikala precisionen försvagas, den stilistiska medvetenheten tunnas ut, och den egna rösten ersätts av det statistiskt sannolika. Vi tränar oss ur att skriva med egen röst.

Analytisk deskilling

AI-sammanfattningar gör att vi hoppar över stegen att läsa hela texter, hålla perspektiv i huvudet, jämföra nyanser och syntetisera slutsatser. Vi får överblicken snabbare, men vi tränar bort förmågan att hålla komplexitet levande. Arbetsminnesträningen, perspektivhanteringen och syntesförmågan atrofierar.

Logisk deskilling

Precis som kalkylatorns intåg försvagade mental aritmetik och GPS försvagade spatial navigation, riskerar AI att ta över våra resonemangskedjor. Hypotesprövning blir sällsynt och förmågan att testa idéer självständigt förtvinar. Det som var kompetens blir beroende.

Tre mekanismer bakom förskjutningen

Varför sker deskilling så snabbt när AI-verktyg introduceras? Forskningen pekar på tre centrala mekanismer:

Bekvämlighet: Hjärnans energisparläge

Hjärnan är evolutionärt designad för att spara energi. Den utgör cirka två procent av kroppsvikten men förbrukar runt tjugo procent av energin. När AI erbjuder omedelbara svar och välformulerade resonemang blir det svårare att motivera egen ansträngning. Precis som vi väljer hissen framför trappan vid fysisk ansträngning, väljer vi AI-svaret framför eget resonemang vid kognitiv ansträngning. Varför tänka när AI kan resonera?

Tillvänjning: Från hjälpmedel till självklarhet

Vad som börjar som hjälpmedel blir snabbt norm. Första gången är det "wow, detta är hjälpsamt", tionde gången "detta är praktiskt", hundrade gången "detta är standard", och tusende gången "varför skulle jag göra det själv?". Generationer växer nu upp utan att någonsin träna komplexa resonemang från grunden. Vad som började som genväg blir den enda vägen.

Tillförlitlighet: Tryggheten i att alltid få svar

AI tvekar aldrig och levererar alltid något. Psykologisk forskning visar att människor föredrar avslutning framför tvetydighet. Felaktiga men självsäkra AI-svar upplevs ofta som mer användbara än "jag vet inte". Detta förstärker automation bias, tendensen att lita på systemets output även när det är felaktigt. Vi får en syntetisk trygghet som ersätter den osäkerhet som är nödvändig för genuint tänkande.

Kognitiv integritet som motståndskraft

Kognitiv integritet är ett begrepp som beskriver förmågan att upprätthålla en sammanhängande och autonom tolkningsstruktur trots systemisk fragmentering, algoritmisk påverkan och dopamindriven design. Det handlar om att behålla kapaciteten att bearbeta information med medvetenhet om ursprung, tolkning och tyngdpunkter.

Till skillnad från traditionell kognitiv nedsättning, som ofta är irreversibel, kan teknologiinducerad deskilling potentiellt motverkas. Men det kräver medvetna strategier och en förståelse för vad som faktiskt sker biologiskt när vi slutar använda vissa kognitiva förmågor.

Fyra dimensioner av kognitiv integritet är centrala:

Strukturell dimension: Förmågan att hålla komplexa resonemang, behålla kontextuell förståelse över tid och integrera ny information med befintlig kunskap. Detta kräver aktiva dendritiska nätverk och starka synaptiska kopplingar mellan olika hjärnregioner.

Metakognitiv dimension: Medvetenhet om de egna tankeprocesserna och förmågan att reflektera över hur information bearbetas. Att kunna stanna upp och fråga: varifrån kommer denna slutsats? Har jag tänkt själv eller bara accepterat?

Systemresistens: Kapaciteten att motstå extern manipulation av uppmärksamhet och tolkningsramar. Att kunna identifiera när ett system försöker styra ditt tänkande snarare än stödja det.

Temporal dimension: Förmågan att upprätthålla kognitiva förmågor över tid, trots exponering för fragmenterande miljöer. Att bygga in strukturer för återhämtning och djuparbete i vardagen.

Strategier för att bevara kognitiv kapacitet

Om hjärnan kan förändras på veckor genom ny stimulans, kan den också förändras genom medveten träning. Forskningen pekar på flera strategier för att motverka teknologiinducerad kognitiv nedgång:

Medveten friktionsdesign

Istället för att alltid söka den snabbaste lösningen, kan vi medvetet introducera kognitiv friktion. Skriv först själv innan du ber AI om hjälp. Navigera utan GPS ibland. Räkna i huvudet innan du tar fram kalkylatorn. Dessa små motstånd håller de kognitiva musklerna aktiva och motverkar synaptisk beskärning av oanvända förmågor.

Kritisk granskning av AI-output

Studier visar att utbildning fungerar som skyddsfaktor. Att aktivt ifrågasätta AI-genererat innehåll, korskolla med andra källor och reflektera över vilka antaganden som ligger bakom algoritmiska rekommendationer stärker kritiskt tänkande. Ställ motfrågor, kräv transparens, återskapa resonemanget bakom resultatet.

Träning i djupt arbete

Regelbunden exponering för uppgifter som kräver koncentration och uthållighet motverkar den fragmentering som digital miljö skapar. Att läsa längre texter, lösa komplexa problem utan hjälpmedel och engagera sig i djupa samtal stärker kognitiv uthållighet. Tillåt tvetydighet att vara olöst, om än för en liten stund.

Balanserad teknologianvändning

Metaanalysen i Nature Human Behaviour antyder att teknologi kan vara både skyddande och skadlig. Nyckeln verkar ligga i hur vi använder den. Teknologi som stödjer våra kognitiva processer utan att ersätta dem helt kan vara fördelaktig, medan överberoende underminerar våra förmågor. Låt hjärnan vara med i samspelet, ge den tid att tänka själv.

Implikationer för samhället

De kognitiva effekterna av AI-användning sträcker sig bortom individen. I organisationer där AI används för beslutsfattande finns risken att kollektiv kompetens eroderar. När nya medarbetare aldrig tränas i självständig analys utan direkt förlitar sig på AI-verktyg, byggs ingen intern expertis upp.

På samhällsnivå uppstår demokratiska frågor. Om stora grupper vänjer sig vid att ta emot snarare än resonera, blir det svårare att upprätthålla en levande demokratisk kultur. Offentliga samtal riskerar att bli utbyte av färdiga slogans snarare än genuint meningsutbyte. Dialog ersätts av systemgenererade budskap.

Innovationskapaciteten påverkas också. När idéer byggs på återanvända mönster istället för originellt tänkande, blir tvärvetenskapliga genombrott svårare. Minoritetsperspektiv marginaliseras eftersom de har låg frekvens i träningsdata. Innovation riskerar att bli inkrementell snarare än radikal.

Slutsats: En ny form av kognitiv utmaning

Kognitiv nedsättning har traditionellt betraktats som ett medicinskt tillstånd med neurologiska orsaker. Men forskningen visar allt tydligare att teknologisk miljö också kan inducera kognitiva försämringar genom helt andra mekanismer: synaptisk beskärning av oanvända förmågor, dendritisk tillbakabildning, kognitiv avlastning, deskilling och erosion av kritiskt tänkande.

Den goda nyheten är att denna form av kognitiv nedsättning troligen är reversibel. Till skillnad från demenssjukdomar handlar det inte om irreversibel cellförlust utan om underutnyttjade förmågor. Samma neuroplasticitet som gör oss sårbara för deskilling gör oss också kapabla att träna tillbaka förlorade förmågor. Kognitiv integritet kan återuppbyggas genom medvetna strategier.

Frågan är inte om vi ska använda AI-verktyg, utan hur. Balansen mellan att dra nytta av teknikens möjligheter och bevara våra kognitiva förmågor blir en av vår tids centrala utmaningar. Att förstå mekanismerna bakom teknologiinducerad deskilling är första steget mot att möta den utmaningen.

Din hjärna är inte en mottagare. Den är ett generativt system. Ge den tid att tänka själv.

Referenser

  • Benge, J. F., & Scullin, M. K. (2025). A meta-analysis of technology use and cognitive aging. Nature Human Behaviour, 9(7), 1405–1419.
  • Budzyń, K., et al. (2025). Endoscopist deskilling risk after exposure to artificial intelligence in colonoscopy: a multicentre, observational study. The Lancet Gastroenterology & Hepatology.
  • Gerlich, M. (2025). AI Tools in Society: Impacts on Cognitive Offloading and the Future of Critical Thinking. Societies, 15(1), 6.
  • Scholz, J., Klein, M. C., Behrens, T. E. J., & Johansen-Berg, H. (2009). Training induces changes in white-matter architecture. Nature Neuroscience, 12(11), 1370–1371.
  • Risko, E. F., & Gilbert, S. J. (2016). Cognitive Offloading. Trends in Cognitive Sciences, 20(9), 676–688.
  • Sparrow, B., Liu, J., & Wegner, D. M. (2011). Google Effects on Memory. Science, 333(6043), 776–778.
  • Firth, J. et al. (2019). The "online brain": How the Internet may be changing our cognition. World Psychiatry, 18(2), 119–129.

Om författaren

Katri Lindgren är grundare av Erigo, ett svenskt edtech-företag specialiserat på kompetensutveckling. Hon har arbetat systematiskt med beteende i digitala miljöer i snart 20 år. Sedan lanseringen av stora språkmodeller har hon utforskat hur hjärnan påverkas av AI-verktyg och utifrån det utvecklat begreppet kognitiv integritet som ett ramverk för det arbete vi behöver förhålla oss till för att parallellt bevara vår interna kapacitet till komplext tänkande.

Relaterade artiklar