Kognitiv integritet Och den tysta omformningen av vårt tänkande

En hjärna i ständig omformning

Forskning inom neurovetenskap visar hur hjärnans struktur anpassar sig efter vår användning. Två processer är särskilt relevanta i sammanhang där snabb och ytlig stimulans dominerar:

• Dendritisk tillbakabildning (dendritic atrophy): nervcellernas förgreningar minskar, vilket påverkar vår förmåga att bearbeta och koppla samman information.
• Synaptisk beskärning (synaptic pruning): synapser som inte används regelbundet försvagas, medan de som aktiveras ofta förstärks.

Detta sker naturligt under barndom och ungdom, men hos vuxna riskerar enformig stimulans att minska hjärnans flexibilitet och djupbearbetning över tid.

Digital stimulans och hjärnans omformning

Forskning visar att digitala miljöer, särskilt sociala medier, kan påverka hjärnans struktur, inte minst genom hur de aktiverar och förstärker vissa neurala kopplingar på bekostnad av andra. När hjärnan utsätts för frekventa belöningar, notifikationer och snabba stimuli förstärks de banor som svarar på direkt respons, medan mer långsamma och reflekterande processer används mindre.

Detta har kopplats till förändringar i både hjärnans belöningssystem och dess kognitiva nätverk. Studier från bland annat JAMA Pediatrics visar att upprepad interaktion med sociala plattformar kan forma hjärnans känslighet för sociala belöningar, särskilt hos unga, men även vuxnas neurala responsmönster påverkas av hur vi interagerar digitalt.

Parallellt beskriver Harvard Medical School hur långvarig exponering för skärmaktiviteter kan innebära en “fattig” stimulans jämfört med verkliga erfarenheter, något som påverkar hjärnans synaptiska beskärning. Den strukturella anpassningen sker alltså utifrån det hjärnan får tillgång till, och vad den lär sig förvänta sig.

Forskningen tydliggör hur hjärnans form förändras gradvis genom våra vardagliga val. Förändringen sker inte plötsligt, utan byggs upp över tid, ofta omärkbart, men med konsekvenser för vår tankeförmåga.

Mentala förmågor kräver utrymme

För att upprätthålla kapacitet för reflektion, analys och djupinlärning behövs variation, återhämtning och kognitiv näring. Samtidigt utsätts många för ständiga mikroavbrott och flöden som främst belönar snabba reaktioner. Det påverkar inte bara vår uppmärksamhet, utan även förmågan att hålla flera perspektiv levande samtidigt.

Minskad tillgång till stilla tänkande märks inte alltid direkt. Förändringen sker gradvis, i hur vi tolkar information, hur vi bemöter komplexa frågor och hur vi fattar beslut när allt konkurrerar om vår kognitiva bandbredd.

Ett samtal vi behöver börja föra

Att tala om kognitiv integritet är ett sätt att värna om hjärnan som arbetsredskap, tankebärare och beslutsunderlag. Det handlar om att ge plats för långsamma tankar när uppmärksamheten ständigt splittras, och att medvetandegöra vilka förmågor vi tränar – och vilka som riskerar att försvagas.

När informationsflödet ökar, beslutstakten pressas upp och tekniken förändrar våra beteenden, blir behovet av mental hållbarhet tydligt. Kognitiv integritet förtjänar en plats i det samtal som nu växer fram om hur vi lever, arbetar och tänker.

Ett samtida exempel

Spelet “Brain Rot Clicker” är ett exempel på hur normaliseringen av kognitiv nedmontering skildras med ironi, men bör samtidigt få oss att stanna upp. När vi börjar skämta om att låta hjärnan ruttna, är det kanske också dags att fråga oss vad vi egentligen håller på att träna den till.

Den här texten ingår i serien Metakognitiva reflektioner, skriven av Katri Lindgren.