Kompetens har blivit den nya valutan i arbetslivet. Samtidigt befinner vi oss i en paradox: organisationer skär ned och permitterar medarbetare, samtidigt som kompetensbristen ökar. Den här artikeln belyser varför vi behöver arbeta över silos och skapa rörlighet i kompetensen. När människor får möjlighet att bredda sina lärresor, i stället för att fastna i oro eller arbetsbrist, stärks både organisationer och det socialt hållbara arbetslivet.
Paradoxen: nedskärningar och kompetensbrist
På den svenska arbetsmarknaden ser vi två parallella trender. Industrin och delar av offentlig sektor genomför nedskärningar för att hantera konjunktur och effektiviseringar. Samtidigt uppger majoriteten av arbetsgivare i Arbetsförmedlingens rapporter att de har svårt att hitta rätt kompetens inom områden som vård, skola, IT och teknik.
Det betyder att vi friställer människor i en del av systemet medan vi upplever brist i en annan. Paradoxen är att kompetens finns, men används inte. Styrningen är inte tillräckligt utvecklad för att förflytta människor dit de behövs. Följden blir missriktade insatser: kortsiktiga rekryteringar, dyra konsultlösningar och passivisering av medarbetare som hade kunnat bidra någon annanstans.
Kompetens som ny valuta
“Competence is the new currency.”
När kompetens betraktas som en valuta förändras hela logiken i hur vi ser på arbetslivet. Det handlar inte längre om en statisk anställning, utan om att kunna röra sig mellan roller, funktioner och organisationer.
Att se kompetens som valuta innebär att:
- Medarbetare kan lånas ut i stället för att permitteras.
- Organisationer kan förstärka kapacitet där behoven är akuta.
- Samhället kan mobilisera resurser mer effektivt.
Internationella aktörer som Deloitte och McKinsey beskriver detta som övergången till skills-based organizations, där det inte är titeln på visitkortet som avgör utan den faktiska kompetensen och hur den kan bidra i olika sammanhang.
Ekosystemens logik: framtidens värdeskapande
Utvecklingen sker inte i isolerade företag eller funktioner, utan i nätverk. Enligt World Economic Forum (Future of Jobs, 2025) och McKinsey (2025) beräknas upp till 70 % av det globala värdeskapandet år 2030 ske i ekosystem.
Det betyder att förmågan att samverka över silos och gränser blir avgörande. När värde skapas i ekosystem är det inte enskilda roller eller organisationer som står i centrum, utan hur kompetens kan röra sig och kopplas samman.
I detta landskap blir kompetens inte bara en intern resurs, utan en valuta som behöver vara synlig, rörlig och förankrad i större sammanhang. Att bygga strukturer för kompetensutlåning och tvärfunktionellt lärande blir därmed en direkt konkurrensfaktor.
Lärresor och livslångt lärande
När människor får möjlighet att använda sin kompetens i nya sammanhang skapas lärresor som är avgörande för det livslånga lärandet.
På individnivå innebär det att man utvecklar trygghet, bredare erfarenhet och ökad anställningsbarhet.
På organisationsnivå skapas mer resilienta verksamheter som kan anpassa sig snabbare till förändringar.
På samhällsnivå bidrar rörlighet i kompetens till högre sysselsättning, bättre matchning och ökad innovationsförmåga.
Att arbeta över silos blir därför inte bara en fråga om effektivitet, utan om att bygga ett hållbart ekosystem för lärande.
Social hållbarhet och trygghet
Ett arbetsliv som bygger på passivisering i form av permitteringar och uppsägningar skapar oro och ohälsa. Försäkringskassan visar att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivningar i Sverige, med ökande kostnader för både individer, arbetsgivare och samhälle.
När människor i stället ges möjlighet att röra sig, bidra och utvecklas skapas trygghet. Trygghet är en av de viktigaste parametrarna för mänskligt välmående. Att veta att ens kompetens kan användas, även i tider av förändring, minskar stress och stärker känslan av mening.
Kompetensutlåning och arbete över silos kan därför ses som en investering i det socialt hållbara arbetslivet.
Att styra kompetens som resurs
Problemet är inte att kompetens saknas, utan att den inte styrs. Dagens modeller är för fragmenterade. Vi har system för rekrytering, bemanning och utbildning, men saknar en helhetsbild.
För att kompetens ska fungera som valuta krävs:
- Synlighet: att organisationer och samhällen kan se vilken kompetens som faktiskt finns.
- Mobilitet: att det finns strukturer för att flytta människor dit de behövs.
- Matchning: att vi har långsiktiga modeller för att koppla resurser till behov.
Utan detta fortsätter vi att tappa kapacitet samtidigt som kostnaderna för rekrytering, sjukskrivningar och ohälsa stiger.
Bryt silos och skapa rörlighet
Att se kompetens som ny valuta innebär en förflyttning i hela vårt sätt att se på arbetslivet. Det handlar om att bryta silos och skapa rörlighet, för både effektivitetens skull, och för att bygga socialt hållbara arbetsplatser.
När människor får möjlighet att utveckla sig, känna trygghet och bidra även i förändring stärks både organisationer och samhälle. Paradoxen vi ser idag, där nedskärningar och kompetensbrist existerar samtidigt, kan lösas genom att styra kompetensen bättre och öppna nya vägar för rörlighet.
Kompetens är vår nya valuta. Frågan är hur vi väljer att använda den.
Fördjupning
Läs också: Framtidens arbetstagande: De kommande fem åren avgör hur vi använder kompetens. Artikeln belyser vad som krävs av arbetsgivare i transformationen och vilka praktiska steg som behöver tas.
Fördjupad läsning
- Arbetsförmedlingen: Företagens rekryteringsbehov och kompetensbrist
- Försäkringskassan: Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser – kostnader och utveckling
- OECD: Lifelong learning and skills mobility
- Deloitte: Skills-based organizations – the future of work
- World Economic Forum (2025): Future of Jobs Report
- McKinsey (2025): Strategies to win in the new ecosystem economy
