Insikter och perspektiv

Tio markörer, sex mekanismer, sju tips för att skriva mänskligt igen. För några år sedan fick jag ett mejl som var uppenbart skrivet av en LLM. Det fick mig att fundera kring vilken kommunikation jag skulle återkoppla med. Om personen i fråga inte tar sig tiden att skriva själv, vad har jag för ansvar att svara genom att avsätta egen tid på det? Jag laddade upp det i min egen modell och svarade tillbaka. Så här ser mången kommunikation ut idag. Nu är det mer en norm, men vilken norm är det vi vill ha?

Sanningen vägs idag i sannolikhet. Det påverkar hur vi tolkar världen och hur vi låter när vi försöker beskriva den.

En tydlig förskjutning i mänsklig interaktion visar hur samtalet i allt större utsträckning sker med AI snarare än med människor. Tillgång, bekräftelse och frånvaro av friktion gör att AI-samtal ofta upplevs som mer givande än mänskliga.

Rapporter från MIT och McKinsey visar samma mönster: AI i arbetslivet lyfter när människa och maskin arbetar i samspel, men faller när generativ AI behandlas som ersättare. Hösten 2025 befinner sig arbetslivet mitt i denna spänning. Bakom entusiasmen växer en mer komplex fråga fram, hur bygger vi arbetsflöden där tekniken förstärker, utan att försvaga den mänskliga kärnan?