Insikter och perspektiv

I nästan två decennier har jag arbetat med hur digitala system påverkar mänskligt beteende och kognition. När språkmodellerna slog igenom började jag systematiskt korsa neurovetenskap, beteendeforskning och LLM-arkitektur för att förstå vad som faktiskt händer när människor samtalar med AI.

Vi följer varje nytt modellsläpp. Vi benchmarkar, jämför, implementerar. Det finns en hel industri byggd kring att mäta vad AI kan. Det jag följt är en annan fråga: vad händer med vår egen förmåga när vi gör det? Jag har arbetat med beteendedata i digitala miljöer i nästan två decennier. Sedan språkmodellerna inträdde på marknaden har jag kontinuerligt följt hur detta nya lager påverkar det vi redan visste om algoritmiska flöden, koncentration och tolkningsförmåga. Det jag skriver om kognitiv integritet och syntetisk trygghet bygger på den grunden. Nu börjar forskningen bekräfta det vi anade. Fynden är subtila, och just därför hamnar de sällan i fokus: den aggregerade effekten på mänsklig kapacitet kommer ta tid att bli synlig i den data vi mäter på samhällsnivå. Det är den typen av förändring som kräver att vi tittar aktivt, innan den syns tydligt.

700 miljoner människor. 2,5 miljarder dagliga meddelanden. 29 000 promptar per sekund. Så ser användningen av ChatGPT ut i september 2025 enligt den nya NBER-rapporten How People Use ChatGPT.

When we let machines think for us, we risk forgetting what it feels like to think. It's one thing to get help. Another to hand over the processing itself. Right now, we're moving rapidly toward a state where mental friction is being smoothed away.